Annandag Påsk 1973

Annandag Påsk 1973

Riktig A lagsdebut med IFK Holmsund i div II Norra! Borta på klassiska Stora Valla i Degerfors där Gunnar Nordahl varit KUNG, där spelare som Ralf Edström kommit fram några år tidigare. Ralf då i Åtvidaberg och given i landslaget. Det andades sådana profiler från denna gräsmatta då så man blev ännu mer knäsvag. Vi hade åkt buss under påskdagen de c:a 80 milen till Degerfors. Som 18 åring tillsammans med de stora grabbarna i A laget som man under flera år tittat upp emot. Visst hade man tränat med dessa hemmaidoler men att nu vara med på premiären det var verkligen STORT. Genrepet hade gått bra. Vi vann mot Gimonäs med 3-2 på GCK:s grusplan, alldeles vid Gimoborg där det idag står hyreshus. Själv gjorde jag två mål och blev i tidningarna dagens efter kallad att IFK Holmsund fått en ny Pekka Utrianen, så blev det ju nu inte med facit i hand men en engångsföretelse är ändå en gång som jag får vara stolt över. Att få jämföras med Pekka Utrianen får man vara stolt över. Att jag dessutom spelade mot Lars Lagerbäck just vid denna match och gjorde två mål gör ju inte historien mindre rolig.

Nåväl! Annandag Påsk! Vi gör entre på Stora Valla i Degerfors. Hade lämnat Holmsund o Norrland med snö o is bakom oss. Hade inte sett tillstymmelse till vanligt hederligt fotbollsgräs. 1973 finns inga konstgräsplaner utan antingen grus eller gräs!

Det var feststämning i Degerfors denna dag. Anrika norrlandsklubben IFK Holmsund som 1972, alltså året före hade slagits med Sirius om att vinna div II och då nå allsvensk plats men fick se sig besegrad av Uppsalalaget i de sista omgångarna och blev som vanligt "den ständige tvåan" i serien. Nu kom man till det Värmländska anrika samhället med en fotbollskultur som få andra brukssamhällen i Sverige. Degerfors var nykomlingar i div II, förväntningarna stora i samhället och man kunde riktigt ta i stämningen i hela bygden när man klev av bussen.

Publiken såg till att vändkorsen snurrade och minns jag inte fel var det närmare 2.500 personer på matchen.

Vi i IFK Holmsund hade 1972 vunnit Norrlandscupen för juniorer i överlägsen stil och hade ett av de bättre juniorlagen som föreningen haft (undantag de som var födda 46-48) 
Det laget blev också stommen sedan i laget som vann 1966 och kvalade upp till allsvenskan för spel i allsvenskan 1967. Många unga skulle därför ta steget ut denna säsong 1973 och många av oss var födda 1954-56.

Matchen blåstes igång! Vi spelade på gräs för första gången denna säsong! Degerfors hade varit på gräs en månad! Spelet böljade. Degerfors började ta över allt mer sedan minns jag inte om Degerfors gjorde något mål första 25 minuterna eller inte utan det som etsade sig fast och som jag aldrig glömmer var att vår lagkapten, Mr IFK Holmsund alla kategorier och allas vår trygge fadersgestalt KENT NYGREN bröt benet just innan matchuret visade 30 minuter. Oro o tankar om Kent och i samma veva kom raset, vi förlorade matchen med 5-1 och resultatet var då inte så viktigt utan tankarna var mest hos Kent under resten av matchen och vår tunga långa hemresa.

Seriepremiär för 46 år sedan, känns som igår och minns vad lycklig man var att spela ihop med Kent o Ola Nygren, Erling o Ivan Karlsson, Staffan Berg, Janne Åhman, Curt Lennart Karlson, Leif Bergström, Stigga, Zacke, Göran, Björn, Ulf och hela gänget....!

Det blev sedan ett tungt år 1973. Sist i div II med bara 10 inspelade poäng...!

Å andra sidan under påsktider så kan man ju hitta jämförelser med religionen och det är att IFK Holmsund alltid återuppstår på ett eller annat sätt.

Är det dags igen efter årets serieavslut att ta ett steg uppåt till en nivå som IFK Holmsund hör hemma i...?

46 åriga tillbakaminnen av Berndt Boström